***

 Midsomarafton 2009. Jag låg vid poolkanten på Rhodos och fick ett SMS av mamma som var hemma med hundarna - "ledsen gumman men du hinner inte hem" stod det. Vid det laget var Bim på väg ut för att möta den stora kalla världen utanför.

Som liten valp var Bim en ganska försynt flicka men så fort hon blev ensam kvar med mamma Inca och de andra vuxna hundarna började hon tuffa till sig. Idag älskar hon alla människor hon ser, speciellt de som pratar med henne!

När Bim blev stor var tanken att hon skulle kunna gå i mamma Incas tass-spår och bli en duktig agilityhund. I början av vår agilityträning spenderade vi mest tid hemma på baksidan för att träna de lättare hindrena. Bim var väldigt försiktig och blev det fel tyckte hon inte det var roligt längre. Efter mycket om och men beslutade jag iaf för att göra ett försök att träna henne på klubben bland andra hundar. Efter att ha sett mamma Inca springa från hinder till hinder var hon själv riktigt på hugget. Sedan den dagen är agility det roligaste Bim vet!

Likt sin mor så är även Bim van att vara med i stallet. Hon tycker mycket om att få springa med i skogen när jag motionerar hästen. Till en början var hästarna väldigt läskiga men efter ett tag vande hon sig vid det stora sällskapet och har nu ingenting emot att springa bredvid när jag rider. Men det absolut bästa är förstås om mamma Inca också är med!

/Jennifer